Is There Anybody Going Listen To My Story All About The Girl Who Came To Stay?

Efter gårdagens telefonsamtal slutade min hjärnas synapser att samarbeta och slutade skicka känslor till varandra. Jag slutade koppla ihop saker, slutade se sammanband, likheter,slutade uppfatta sångtexterna och sluta känna saker. Efter samtalet gick jag och la mig, och orden växte sig i huvudet. Jag måste göra något annorlunda varje dag, jag måste förnya mig och jag måste sluta göra saker på robotvis. Det är inte varje morgon jag känner för att dricka kaffe, men gör det av vanans skull. Så många saker jag gör utan att känna efter, för jag tänker att jag borde göra det eller jag borde känna det.

Så dagen inledes med bio på Bondi Junction kl 14.30. Jag hade inte hört eller ens tänkt på den filmen innan Oscarsgalan. Filmen var " A Single Man" med Colin Firth och Julianne Moore. Så med inga förhoppingar eller kunskap om filmen satte jag mig i salongen och bara slappnade av. Filmen hade så vackra färger, Colin Firth var så vacker, 1960-talet hade så stilrena saker. Det kom en tår som jag snabbt blinkade bort, det klippet påminde mig om hur ett telefonsamtal kan förändra allt. Man ser allt i hans ansikte och det är tyst. Jag vill se den filmen igen och igen och igen. Det var ingen typisk Hollywoodfilm, den berörde mig verkligen.

När vi kom hem efter filmen vilade jag och försökte få hjärnan att registera saker, att iallafall försöka fånga upp mina tankar medan de bildades. Men det var tomt. Så jag snörade på mig träningsskorna och tänkte ta en uppfriskande promenad. Jag kom till parken efter en raksträcka vände jag fötterna och började springa upp mot bilvägen. Där hittade jag en stor väg som jag bestämde mig för att följa. Jag följde den vägen i 1 timme, jag gick bara rakt fram hela tiden. Mina fötter ledde mig förbi en hamn, små mysiga resturanger och tiden bara stod still. Jag kom till en återvändsgränd med den vackraste utsikten över Sydney. Brist på linser, ett ljuskänsligt öga och skymning så var det mest suddigt men jag kunde ändå se klart. Jag ska försöka göra något nytt varje dag för att inte bli en soffpotatis.  Det hade börjat bli mörkt utan att jag insett att klockan hade blivit 20. Så jag begav mig hem med en längtan.