Is There Anybody Going Listen To My Story All About The Girl Who Came To Stay?

1. Thorn- John Me
2. No Other Way- Paolo Nutini
3. The Poison- All American Rejects
4. Four Letter Word- The Gossip
5. Bright Lights- Matchbox Twenty
6. Jessie- Joshua Kadison
7. I'm On Fire- Bruce Springsteen
8. Born On A Horse- Biffy Clyro
9. God & Satan- Biffy Clyro
10. Let's go Fucking Mental- BJM

För lite mer än ett år sedan hände något som fick mig att sluta göra något av det mest naturliga man kan göra. Nämligen äta.

När den lilla pojken krossade hela min sommarromans, dåvarande drömmar samt mitt hjärta slutade jag att bry mig om hungern som skrek i min magen. Jag jobbade och slet dagarna i ända, hade aldrig tid för paus och började leva på kaffe, avokado,salt och knäckebröd. När dagarna som skulle vara lättsamma och fyllda med svävande moln var allt bara svart. Jag log mig genom dagarna och låg sömnlös varje natt. Jag var mig själv med han och ändå blev jag besviken och extremt sårad. Jag sökte tröst i tillfälliga killar och jag träffade en som gav mig den värmen, närheten och de pussar jag behövd för att återfå fotfästet. Han började påpeka att jag var smal och att han kunde räkna mina revbenen när jag låg ner. Det enda han pratade om var mina revben, mitt festande och mina matvaror. Jag tröttnade på att ha en extramamma och fann mig en annan vän. Han sa att han aldrig hade sett en sådan kropp som jag hade. Han brukade pussa alla centimeter hud över mina revben och på höftbenen. Han gillade mig pga jag var smal. Innan jag somnade på kvällarna brukade jag låtar fingrarna dansa lätt över revbenen och höftbenen för att minna mig själv om hans pussar och att de fortfarande var utstående.

Det kommer dagarna nu när jag saknar mina framstickande höftben. Jag saknar dem lika mycket som man saknar solen på en regning dag. Men mest av allt saknar jag hans pussar

Alla tillsammans i Oslo för en sommar.

Jag har startat ett nytt liv här. Nya vänner, nya uteställen och jag har en helt ny inställning till livet. Under longboardtävlingen såg jag en som påminde om dig. Han hade mörkt och halvlockigt hår och de snällaste hundögonen jag sett på länge. T.o.m lite snällare än dina. Jag blinkade och insåg att jag inte drömde. Han var ingen illusion utan han stod framför mig. Ett tafatt hej och en flackande blick senare var han borta.  Vi drog oss från parken för att göra oss iordning för kvällens utgång.

Det blev Eurovision, 3 engelsmän och en svensk kille tillsammans med oss, 2 svenska tjejer och 2 norska tjejer redo för party ( och sen 3 Eurovisionhitler, som man inte kunde yttra en mening utan att bli schhad) Solen försvann men värmen fanns kvar, glasen var tomma och vi var fulla. Taxifärd i 3 minuter och sen var vi fram vid Fugazi. Någonstans i dimman frän rökmaskinerna, alkoholen börjar slå och volymen ökas vrider jag huvudet mot ingången precis när han kliver in. Jag stelnar, får svårare att andas och jag blir nervös. Minuterna känns som timmar och jag känner hur lusten att gå fram till han ökar. Han står mot en pelare i sin vit t-shirt och vit keps och jag samlar mitt mod och stegar mot honom. Våra blickar möts och jag säger till han att han är den snyggaste på hela stället och hela hans ansikte skiner upp. Mitt huvud lyfts och jag känner en varm känsla i magen. 

Sommaren är nu här i Oslo och jag välkomnar alla varma sommarkvällar och hemvandringar i värmen av någon annan.

Uppsummering av dagen:

• Jobba tidigt trots gårdagens fest
• Gratis kaffe på Bit
• Solning i parken
• Alkohol i parken
• Skejtare och longboard tävling
• Massa skratt
• Nyfunna vänner