Is There Anybody Going Listen To My Story All About The Girl Who Came To Stay?

Det är samma stad, samma jobb och samma öl jag drack för exakt ett år sen. Det är nytt folk, nya känslor och ett nytt äventyr. Jag letar lägenhet, har kanske en på gång och en på gång med andra tjejer. Just nu har jag inget inplanerat, inget bestämt eller inga drömmar. Oslo är inte längre ett del mål i mitt liv. Jag är inte här för att tjäna pengar och sen dra härifrån. Ibland känns det som jag skulle kunna stanna här en lång tid eller om det kanske är dags för mig att börja studera. Jag har en hatkärlek hit. Jag vill verkligen inte bli en av de tusentals svenskar som fastnar men jag älskar denna staden. Jag är inget utan min midnattsdans på Onkel Donald en sen sommarkväll, jag måste vandra längst Karl Johan och kolla på H&M, jag behöver dricka mitt söndagskaffe på Grunerlökka och jag behöver ha nära hem till Lidköping. Jag skulle vilja flytta till Usa, Australien (igen) men nästa gång jag flyttar är det troligtvis pågrund av utbildning.

Jag är rädd för träffa någon betydelsefull och någon som kommer vara jobbig att lämna. Jag har redan träffat några som kanske ska lämna Oslo för andra äventyr och jag börjar redan bävas för min saknad efter dem. Men just nu njuter jag av varma, lata, bekymmersfria dagar i parker med ny bekantskap och underbara människor.

Igår hade Monki/Weekday premiäröppning. Eller kanske inte direkt öppning men mingel med gratis alkohol och dj. Det var jag och ett par andra tjejer från jobbet som drog dit. Vi drack öl, mouserande vin med guldflarn i och hängde i fönstret. Träffade på en och annan gammal vän i vimlet. När klockan blev sent drog vi vidare till Fisk och Vilt. Kvällen slutade runt 02:40 då jag äntligen kunde lägga mig ner raklång.

Att dricka på en vardag har aldrig varit en konstig grej. Men att bli full med sina arbetskompisar, chefer och dekoratörer på en torsdag är en underskattad händelse. Att ramlar vägen ner från Bislet, stanna på Kebabhaket och ta sig en kycklingkebab i småtimmarna innan läggdags var alldeles förlängesen och var den perfekta avslutningen på den kvällen. 

Plus att jag fick blommor till min balkonglådan och 3 nya Monkisar i min säng.

Ibland krävs det inte fina drömmar eller nostalgiska dagar. Jag orkar inte försöka klä mina känslor i fina färger och former och sen bli förkrossad när allt blir fyrkantigt och grått. Det enda jag vill säga är: 

jag saknar dig mer än vad jag någonsin trodde var möjligt.

Imorgon kommer min underbara mamma hit. Min mamma är min idol och med henne kan jag prata om allt. I mina yngre år var jag verkligen inte världens bästa dotter och min mamma var min värsta fiende. Det var hon som klagade över mina klädhögar, att smutstvätten stannade kvar i hörnet istället för att åka ner i källaren och varför jag alltid skulle sitta med frukost i 40 min för att sedan slänga den. Jag ville vara som min största syster. Hon rymde hemifrån, rakade av sig håret, åkte på festival i latexkläder och skolkade. Hon gjorde revolt och levde sitt egna liv. Eftersom hon är 11 år äldre än mig så har hon alltid varit som en extra mamma för mig, fast en coolare mamma. Varje gång jag besökte henne fick jag alltid bada badkar, äta godis, lyssna på Depeche Mode på Lp och imponeras av hennes parfymflasksamling. Jag såg upp till henne.

Jag växte upp, flyttade hemifrån och först då förstod jag mig på min mamma. När mina vardagsrutiner ändrade form saknade jag min mamma mest av allt. Jag kunde ligga i sängen och drömma mig hem till våran låga hörnsoffa. Känslan av att få krypa ner bredvid min mamma, ha på Så ska det låta i bakgrunden, försöka hjälpa henne med hennes korsord och bara luta huvudet mot hennes blå fleecetröja. Under min uppväxt prioriterade min mamma att uppfostra oss 4 barn på egen hand. Vid ytterst få tillfällen var vi hos morföräldrar eller farföräldrar. Hon valde bort sina nöjen och sina vänninor för att vara med oss. Jag är så tacksam för att min mamma är den hon är. Jag gillar att alla hennes småsaker som gör henne till den hon är, nämligen världens bästa mamma. Hennes småsaker som att hon bara kan äta yoghurt med tesked, hon kan inte duscha håret och kroppen samtidigt, att hon envisas med att ha glasögonen på huvudet när hon ser på tv, att hon alltid ska matcha linnet med koftan( helst i samma färg), att hon bara får äta godis på helgerna och att hon alltid är först ut med bikinin i kvarteret. Min mamma är en sollapare och dricker te hela tiden.

Min mamma är min trygghet och jag önskar en dag att jag blir som henne.

Jag ska erkänna att jag har ljugit, farit med osanning eller som jag skulle kallat det: en liten vit lögn. Den som oftast yppast tidigt lördag- eller söndagmorgon. Aldrig mer alkohol. Jag var ett påse skridskor förra helgen, jag kunde inte ens sitta upprätt utan att behöva spy, jag kunde inte ligga på mage och jag kunde inte dricka vatten. Jag sa aldrig mer, samtidigt som meningen översattes till: nästa helg tar du det lugnare. Fredagen var uppbokad sen ett tag tillbaka. Det var fest med tjejerna från Grensen. Med sommarklänningen på, conversen snörade, sexpacket i Rema-påsen och skinnjackan på vandrade jag hem tll Melinda. En kväll fyllde med korvar på engångsgrillar, sanning eller konsekvens, klagomål från grannar, hot om poliser, raggande på 7-eleven, taxiresa och fyllepussar. När jag börjar reflektera över kvällen inser jag att jag sitter i samma lägenhet som förra helgen. Istället för vin intas det vatten och Roberts samtalsämnen är alltid lika bekymmersfria. När klockan är 5 sätter jag nyckel i låset och försöker komma på hur jag fick plats med fetingluvtröjan under skinnjackan.

Lördagen spenderades med Xbox, lägenhetsstädning och försök att få bort ölsmaken i munnen.  Timmarna flög och vad som skulle bli en lugn hemmakväll med First Price cola och choklad blev istället Jim Beam & Cola, tjejer från jobbet, en fransk model i soffan, popcorn överallt i den nystädade lägenheten, fyllesamtal och utgång. De få gånger jag och Anna har gått ut tillsammans har alltid slutat med sönderslagna knän, alldeles för många hemligheter läckt ut och dålig bakfylla. Denna gången slutade det med utgång på Bogstadsveien, gapskratt och fyllekäk på mitt favoritkebabställe.

Denna helgen är den bästa denna gången i Oslo. Fredagen innehöll rövslick från högre höjder och lördagen innehöll besök på herrtoaletten och en dörr som flög upp i alldeles fel tidpunkt. En historia jag aldrig kommer bli trött på.