(Studentbalen 2007)
Igår gjorde jag min debut i Oslo nattens småtimmar. Kvällen började på Hell's Kitchen, den började med pizza och öl. Sen blev det hemgång i snökaoset. Jag var inte taggad ett enda dugg men efter en kort pratstund med Jennifer beslöt jag mig för att möta upp henne på Carl Johan. Väl på Carl Johan blev det promenad till Monaco, för IKEA hade Löningspils. Den klubben var verkligen som ett lågstadie disco. Det fanns tjejer som kom i kort-kort, hudfärgade nylonstrumpor och skyhöga klackar, tydligen bekom inte snöovädret dem, eftersom de var klädda för sommarparty. Ölen var billig och jag och Jennifer kanske tog några för många innan jag gick vidare till klubben Sirkus för att möta upp Viktor och hans flickvän Emelie. Sirkus var en stor klubb med två oändliga köer och var jag varken visste vart de började eller vart de slutade. Ställde mig mitt framför ingången och försökte ringa Viktor, men på en nattclub är det svårt att höra mobilen. Hörde att det var någon som ropade mitt namn och när jag kollar dit ser jag 3 killar från Lidköping. I samma veva tar en annan kille tag i mig och hjälper mig in på Sirkus. Inget inträde eller legitimation behövdes, men sådan pucko som jag är ger jag min jacka din den snälla killen från Halmstad och han hänger in min jacka. Sen går jag därifrån för att leta reda på Viktor och Emelie och då springer jag in i Ärtan. Han är en gammal klasskompis till mig som nu har flyttat till Oslo, och han bor på Svenska Föreningen på Brugata ( vilket är sjukt nära där jag bor nu) och han har med sig en kompis, han också från Lidköping. Det var som att vara hemma på Stadt.
När jag sedan satt utanför toaletterna i väntan att få ut min jacka, ringer jag ett samtal som har förgyllt hela min helg. När man saknar någon och bara få höra den personen säga " Hallå", allt känns så himla mycket lättare. Sen när jackan väl sitter på min frusna kropp och benen bara längtar till att få gå hem och lägga sig i horisontalt läge , passar jag på att ringa en annan person. Eftersom den inte svarar med en gång så sjönk mitt humör, för jag hade verkligen velat prata med en personen. Men som en blixt från klar himmel så börjar min lilla guldiga telefon att vibrerar och ringa. Det blev ett härligt samtal på väg hem genom Oslos snötäckta gator. Somnade som en stock.
Idag har jag legat i Annas rum och kollat när hon har rensat sina garderober. Jag låg under en stor klädhög och då började jag känna mig trött. Så idag har jag sovit bort hela dagen. Tråkigt men sant. Allt i Oslo är stängt på söndagar så det finns absolut ingenting att göra.
Tack till alla härliga samtal igår! Längtar tills vi ses igen!
