Is There Anybody Going Listen To My Story All About The Girl Who Came To Stay?

Exakt 5 år sedan förlorade jag något som var mitt. För första gången var det mitt, inte min systers, brors eller någonannans. Han var min och jag var hans. Men pga mina handlingar, lust och längtan till det förbjudna och mitt unga hjärta fyllt med kärlek valde jag att gå ifrån han. Han sa att han förlät mig men jag lät han aldrig förlåta mig. Jag var inte värd det och jag visste att vid den tidpunkten lockade allt som var förbjudet lite mer. Än idag minns jag hur han satt och försökte få mig att stanna medan jag tog på mig skorna och svalde tårarna. Om inte min mamma skulle kunna förlåta  min pappa, varför skulle han på 18 år kunna förlåta mig. De säger att man aldrig glömmer den första kärleken och jag tvekar inte en sekund.

Just idag på årsdagen saknar jag han lite extra och önskar att han  skulle hållt fast mig, trots att jag skulle kämpat emot och kysst bort alla tårar och all längtan om det farliga. Dagar som denna undrar jag vem jag skulle varit idag om jag hade varit hans. Men mest undrar jag på vem han är idag.

Nu kliar mina fingrar av ord, huvudet är fullt med fina ord och saknaden efter dig är släckt. Jag snubblade över dina ord, din sätt att charma mig med pikar och hur du aldrig gav mig komplimanger. Du talade om för mig att jag älskade sådana som dig, att hur du fick mig att le var det enda rätta sättet att le och du talade om för mig vad som var rätt och fel.  Du orsakade det största, varigaste och blödande såret på länge, denna gången var det dock synligt för alla. Skorpan har trillat av och den enda jag väntar på nu är att ärret ska blekna i de sista solstrålarna denna sommaren. 

Att vi redan hade ett bäst-före datum visste både du och jag. Jag föll för jag vill sväva bland de rosa molnen ett tag. Jag måste lära mig att njuta medan allt händer och inte sitta och sakna det när det är över. Jag svävade trots att jag visste att marken närmade sig med stormsteg. Vi hade 2 veckor på oss. På dessa veckor skulle vi gnugga bakfyllan ur ögonen, avnjuta frukosten, dricka öl på Bryggan, träffa varandras vänner, ha sena nattsamtal, fjärilar i magen, första gången våra läppar möttes, hemgång och avskedet.  Jag ville känna mig levande igen och du fick mig att studsa ur sängen och springa hem från jobb bara för att få vara med dig. Alla mina vänner blev trött på allt prat om dig men de klarade av det pga mitt strålande humör.

tack.

Jag har inte dött, brutit benet eller har haft lusten att skriva. Jag önskar att jag hade gjort något av sakerna. Hösten närmar sig med stormsteg och min lust att flytta växer lavinartat. För att dämpa klumpen i magen shoppar jag, dricker alkohol i mängder, dansar bort nätterna, sover bort dagarna och fyller mina vardagar med extrem hjärnverksamhet. Jag sitter på Inception och vrider ihop mina tankar till små bollar. Varför, Hur, När, Vart och Kommer det ens hända?

Jag kan inte sätta fingret på en enda känsla i magen eller ens förstå vad jag tänker.  Jag drömmer om folk som inte är delaktiga i mitt liv och det enda smset idag har satt min värld i gungning. När man tar något förgivet och den personen slutar leva upp till förväntingarna blir man besviken, men när personen lever upp till förväntingarna blir man överraskad.

Dagens låt:Mavericks- Johnossi

dagens låt : Tidal Wave- The Killers

Jag funderar vart jag ska ta vägen, vart jag ska flytta och jag vill komma på vad jag ska göra. Jag vet inte ut eller in. Jag trivs inte samtidigt som jag stormtrivs. jag känner mig inte hemma trots detta är mitt hem. Jag vet inte om jag ska stanna eller dra. Jag vet att jag väntar på något men jag vet inte vad jag ska vänta på.